Tatvan-Ahlat

På vägen mellan Hasankeyf och Tatvan såg jag snö för första gången sedan Bulgarien. Visserligen bara på spridda ställen, men ju längre norrut vi kom desto mer blev det och vid Tatvan var Nemrutberget helt vitt av snö. I Bitlis hoppade en kille in i minibussen och satte sig bredvid mig. Han tog omedelbart kontakt och började gestikulera, jag försökte med några turkiska standardfraser, när han fortsatte med teckenspråk tänkte jag att han är väl Kurd och kan eller vill inte snacka turkiska. Så fortsatte det i en halvtimme innan det gick upp för mig att killen ju är stumm! Vi hoppade av i Tatvan och min nye vän hjälpte mig att hitta ett hotel (Alize, rekommenderas), och tecknade att han ville visa mig runt i stan. Vi gick runt en stund och jag fick bland annat titta på Tatvans senaste turistattraktion, varuhuset Carrefour Exress. Efter ett glas te pekade min kompis på sin klocka och därefter på sin vigselring, gjorde en grimas, skakade min hand och försvann.
Gjorde en dagsutflykt till det lilla samhället Ahlat, en timme norr om Tatvan. Jag ville titta på den berömda seljukiska kyrkogården och några mausoleum. Kyrkogården var väldigt stämningsfull och full av vackra gravstenar som var i otroligt fint skick för att var 7-800 år gamla. Det var knähögt torkat gammalt gräs över hela kyrkogården och jag ryckte till när jag såg något som rörde sig i gräset. En djinn? Zombies? Ormar? Nä, det var bara sköldpaddor som kröp upp ur sina hålor i marken för att sola sig. Efter lite letande och vandrande genom hagar lyckades jag hitta tre stycken mausoleum, vackert smyckade runda gravtorn med koniska tak.