Huvudstaden i det som inte får kallas "turkiska kurdistan" är en underlig plats. På ingen annan plats i Turkiet har jag träffat så många människor som vill prata politik och inte är rädda för att öppet kritisera den turkiska regeringen. Detta trots (eller är det kanske på grund av?) att polisbilarna i stan är armerade och har ett torn med vattenkanon på taket. Det är mycket oväsen i Diyarbakır, inte för att det är speciellt mycket trafik på gatorna, utan för att stridsflygplan tränar luftakrobatik över stan hela dagen. För första gången sedan jag lämnade Landskrona har jag kännt doften av hasch, på eftermiddagarna sitter det grupper av ungdomar uppe på stadsmuren och röker på, trots den uppenbara risken att bli så beng att man trillar ner och slår ihjäl sig. I gräset nedanför muren sitter en familj och har picknick, en bit bort står ett fyllo och pissar ogenerat på muren. När mörkret faller lättar stämning upp och jag följer efter kvällens oemotståndliga lockrop: ji-ji-ji-ji-ciiiiiiğeeeeer-kebab!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar