Informationen om visum i Tashkent-kapitlet i Lonelyplanets centralasienguide stämmer ganska bra. Men det finns en del saker som kanske behöver nämnas.
Kirgizstans ambassad har tydligen bytt personal och ersatt den gamla med några riktiga surpuppor. Priset för 30 dagars turistvisum har ökat till $70 (sju dagars handläggning) eller $110 (två dagars express). Adressen är den samma. Hamid Olimjon är den närmaste tunnelbanestationen. Man måste betala till ett konto i National Bank Of Uzbekistan, kontoret ligger precis vid Hamid Olimjon-stationen. Man behöver ett passfoto och en kopia på pass och Uzbekistan visumet. Kom i god tid för att hamna långt fram i kön.
Pakistans ambassad har gjort tvärt emot sina kollegor, personalen har tydligen gått på charmkurs. Numera är öppettiderna "come whenever you like". Man får fylla i sin ansökan i ett rum med aircondition (skönt!) och man blir bjuden på te eller kaffe! Man måste gå på (en lättsam) intervju hos den nyfikne konsulen (inga kuggfrågor). 30 dagars turistvisum kostar bara $30 och det är en dags handläggningstid. Man behöver fyra passfoton (med blå bakgrund, inga undantag) och fyra kopior på infosidan i passet. Det går inte längre trådbuss till ambassaden, taxi kostar 2000 sum från Chorsu bazar eller så tar det 45 minuter att promenera dit (från Chorsu).
2009-06-25
2009-06-23
Uzbekistan - en sammanfattning
Uzbekistan har varit ett land jag länge velat besöka. Enda sedan jag läste Peter Hopkirks The Great Game och Robert Byrons Road To Oxiana har centralasiens gamla städer längs sidenvägen haft stor dragningskraft på mig.
Under arton dagar besökte jag Khiva, Ayaz Qala, Bukhara, Samarkand, Shakrisabz, Tashkent, Kokand och Andijon. Alla dom historiska monumenten och byggnaderna var imponerande att se, och det var en upplevelse att åka över Amu-Darya (Oxus), något som Robert Byran aldrig lyckades med. Det är trist att man numera gjort om så gott som samtliga moskeer och koranskolor till lite väl sterila (och lite väl restaurerade) museum eller souvernirbutiker, detta i ett land med en hel del troende.
I övrigt är Uzbekistan ganska lätt att resa i. Reser gör man med buss, tåg, delad taxi eller marshrutka (minibuss), kanske en 2-5kr milen beroende på val av fordon. Det är bra att kunna lite ryska eller turkiska (för räkneord), utanför turistnäringen talar inte många engelska. Alla hotel/homestays etc som tar emot utlänningar är granskade av staten och måste hålla en viss standard. Detta betyder att för $10-20 så får man ett rent och fint "ensuite" rum, ofta med aircondition och alltid med frukost. Juni är en jobbig tid (mycket varmt) att resa i Uzbekistan. Visa-kort fungerar dåligt, Master/Maestro är något bättre. Polisen/Militsiya etc har dåligt rykte, men jag blev aldrig trakasserad. Maten är fet, oljig och köttbaserad, men var inte så illa som jag hade förväntat mig, Laghman (nudelsoppa) och Manti (som momos) var riktigt gott. För $2-3 får man lunch/middag med en öl eller två. Det finns massvis med frukt, bl a världens bästa meloner. Vodka och öl är billigt och supande är något av en konstform.
Under arton dagar besökte jag Khiva, Ayaz Qala, Bukhara, Samarkand, Shakrisabz, Tashkent, Kokand och Andijon. Alla dom historiska monumenten och byggnaderna var imponerande att se, och det var en upplevelse att åka över Amu-Darya (Oxus), något som Robert Byran aldrig lyckades med. Det är trist att man numera gjort om så gott som samtliga moskeer och koranskolor till lite väl sterila (och lite väl restaurerade) museum eller souvernirbutiker, detta i ett land med en hel del troende.
I övrigt är Uzbekistan ganska lätt att resa i. Reser gör man med buss, tåg, delad taxi eller marshrutka (minibuss), kanske en 2-5kr milen beroende på val av fordon. Det är bra att kunna lite ryska eller turkiska (för räkneord), utanför turistnäringen talar inte många engelska. Alla hotel/homestays etc som tar emot utlänningar är granskade av staten och måste hålla en viss standard. Detta betyder att för $10-20 så får man ett rent och fint "ensuite" rum, ofta med aircondition och alltid med frukost. Juni är en jobbig tid (mycket varmt) att resa i Uzbekistan. Visa-kort fungerar dåligt, Master/Maestro är något bättre. Polisen/Militsiya etc har dåligt rykte, men jag blev aldrig trakasserad. Maten är fet, oljig och köttbaserad, men var inte så illa som jag hade förväntat mig, Laghman (nudelsoppa) och Manti (som momos) var riktigt gott. För $2-3 får man lunch/middag med en öl eller två. Det finns massvis med frukt, bl a världens bästa meloner. Vodka och öl är billigt och supande är något av en konstform.
2009-06-11
Turkmenistan - en sammanfattning
Det blev bara fyra dagar i Turkmenistan. Jag försökte från början att söka det billiga transitvisumet som innebär att man kan resa i landet utan guide. Tyvärr så fick jag avslag på min ansökan och blev tvungen att ansöka om turistvisum med guide. Det kostade mig hela $550 för en fyra dagars ("all-inclusive") resa, då ingick två dagar i Ashgabat där jag hade möjligheten att sköta min sightseeing själv, och så två dagar med guide för att åka från huvudstaden genom Karakum öknen till Konye-Urgench i norr för att sedan gå över gränsen till Uzbekistan.
Gränsövergången från Iran i Bajgiran/Gaudan var mycket enkel, men tog lång tid, nästan tre timmar. Att lämna Iran är bara en formsak. Jag hade ett "visa support letter" från en resebyrå och kunde därfor köpa ett visum vid gränsen. Visumet kostade $50, ett nödvandigt inresepapper kostar $12 och så var där en adminstrationskostnad på $2. Det fanns en vakt som pratade bra engelska som hjälpte mig igenom alla procedurer. Man måste gå igenom en symbolisk hälsoundersökning, den innebär att man fick svara på frågan "healthproblems?" medan en sjuksyster pekade på en bild av en gris! Allt baggage röntgas. Och så måste man vänta, vänta och vänta. Ett tips är att komma dit redan när dom öppnar gränsen klockan 8:30 på morgonen. När jag gått igenom alla procedurer, fått mitt visum och alla papper så möttes jag av min lokala "hjälpare" som körde mig till mitt hotel i Ashgabat.
Tyvärr så kan man inte välja hotel själv om man reser på turistvisum. Jag hamnade på det trestjärniga Arkac i "hotelbyn" Berzengi en bit utanför centrum. Lite kusligt att vara den enda gästen i ett stort tomt hotel. Ashgabat är en helt otroligt underlig plats. Det är fullt av överdrivet pampiga byggnader i vit marmor, gigantiska fontäner och otaliga statyer av den förre presidenten Niyasov. Det är intressant att promenera runt i stan och titta på allt tokigt, men det känns konstigt att det finns så lite människor i staden, dock poliser i varje gathörn. Gjorde ett besök på den stora lördagsmarknaden "Tolkuchka Bazaar", gigantisk men inte lite häftig som jag hade förväntat mig, men helt annorlunda än down-town Ashgabat.
Jag åkte jeep med guide från Ashgabat, via "oasen" Erbent (kameler som tuggar plastpasar...), till Gaskratrarna i Darvaza. Hade en trevlig övernattning i tält vid den stora gaskratern. Nästa morgon åkte jag vidare till Konye-Urgench för att titta på de byggnader som överlevde Jenghiz Khan och som nu är en del av UNESCOs världsarv, mycket intressant plats.
Jag kan inte säga mycket om prisläget i Turkmenistan mer än att det är billigt, det dyra är att få visum. Landet har två olika valutor, nya och gamla Manat, båda ar giltiga som betalningsmedel men har olika växelkurs, allt för att förvirra. Växla gör man utan problem inofficiellt på gatan. Personligen hade jag inga som helst problem med polis, militsiya eller andra myndigheter. Stantours anordnade min resa och jag tycker dom gjorde ett proffsigt jobb, vilket man såklart kan kräva till ett så pass högt pris. Juni ar troligen minst en månad försent för att besöka landet innan det blir för varmt, minst 40+ varje dag.
Iran - en sammanfattning
Har inte haft möjlighet att uppdatera bloggen på ett tag. Det har hänt mycket sen sista inlägget. Det blev sammanlagt 30 dagar i Iran. Detta är en kort sammanfattning och några praktiska tips om hur det är att resa i Iran.
Att åka buss/taxi (ensam eller delad) är mycket billigt. Buss kostar omkring 1-2kr/mil om man åker med dom finare/nyare Volvo/Scania bussarna, skruttig gammal Mercedes är ännu billigare. Det kostar ungefär 2kr/mil att åka delad taxi ("savari"). Att chartra en taxi ("dar bast") för att åka till något ställe dit bussar/savari inte kör är inte heller dyrt, exempel; jag chartrade en ny fin Khodro taxi för en resa på 30 mil (bergskörning), cirka 8 timmar, detta kostade mig $30 utan att pruta. För $250 kan man åka taxi (dar bast) från Bazargan (Turkiska gränsen) till Mirjave (Pakistanska gränsen), alltså genom hela Iran. Ibland är det lite problematiskt att förhandla om priser när man inte har något gemensamt språk. Det är ofta förvirrande att hitta rätt buss på någon av dom stora busstationerna om man inte kan läsa skyltarna.
Hotel är i min mening inte speciellt prisvärt i Iran. Jag betalade mellan $7-10 per natt för ett enkelt (ofta mycket slitet) rum med delad (nästan alltid snuskig) toalett/dusch. Somliga billiga hotel tar inte emot utlänningar (pga för mycket byråkrati), somliga tar inte emot ensamma kvinnliga resenärer. Det finns några ställen som med lite fantasi kanske skulle kunna kallas för "backpacker hang-outs": Firuzeh (Tehran), "Vali's non-smoking homestay" (Mashad), Silkroad (Yazd) och Akbar's (Bam). Vali's i Mashad är ett riktigt kul ställe, tänk Fawlty Towers möter galen iransk matthandlare.
Mat är fortfarande mycket billigt i Iran. Snabbmat som hamburgare, pizza-slice, hotdogs, shawarma, falafel etc kan man käka för ungefar 10kr inklusive en dricka. Standardrätten chelokebab (kebab med ris) kostar ungefär 20kr med dricka och yoghurt. Det finns inte speciellt mycket "restaurangkultur" i Iran (kanske i Tehran?), ofta står valet mellan snabbmat eller chelokebab. Ta vara på erbjudanden om att käka hemma hos folk, mycket trevligare (och godare) än någon restaurangmat.
Inträde till museum och andra turistatraktioner är billigt, max 10-20kr. Iranier och utlänningar betalar lika mycket i inträde numera.
Det är mer komplicerat att resa i Iran än i t ex Indien, storsta problemet är att inte kunna persiska eller läsa vad som står på skyltar etc. Vägskyltar är oftast persiska/engelska även i mindre städer. Engelska pratas inte av speciellt många, men oftas letas det rätt på någon "tolk" om man kör fast.
Iran är ett mycket givande land att resa i. Det finns massvis med intressanta historiska platser att besöka. Prisnivån är hyffsat låg. Många tror att det skulle vara farligt att resa i Iran. Det absolut farligaste i Iran är den intensiva trafiken.
EDIT 23 juli 2009: Det händer mycket i Iran just nu. En del av det jag skrivit gäller kanske inte längre och ska kanske tas med en stor näve salt. Om visum; de iranska ambasaderna utfärdar (just nu) fortfarande turistvisum. Gränserna till Turkiet, Armenien och Turkmenistan är fortfarande öppna. Pakistan har stängt gränsen Taftan/Mirjahve.
Att åka buss/taxi (ensam eller delad) är mycket billigt. Buss kostar omkring 1-2kr/mil om man åker med dom finare/nyare Volvo/Scania bussarna, skruttig gammal Mercedes är ännu billigare. Det kostar ungefär 2kr/mil att åka delad taxi ("savari"). Att chartra en taxi ("dar bast") för att åka till något ställe dit bussar/savari inte kör är inte heller dyrt, exempel; jag chartrade en ny fin Khodro taxi för en resa på 30 mil (bergskörning), cirka 8 timmar, detta kostade mig $30 utan att pruta. För $250 kan man åka taxi (dar bast) från Bazargan (Turkiska gränsen) till Mirjave (Pakistanska gränsen), alltså genom hela Iran. Ibland är det lite problematiskt att förhandla om priser när man inte har något gemensamt språk. Det är ofta förvirrande att hitta rätt buss på någon av dom stora busstationerna om man inte kan läsa skyltarna.
Hotel är i min mening inte speciellt prisvärt i Iran. Jag betalade mellan $7-10 per natt för ett enkelt (ofta mycket slitet) rum med delad (nästan alltid snuskig) toalett/dusch. Somliga billiga hotel tar inte emot utlänningar (pga för mycket byråkrati), somliga tar inte emot ensamma kvinnliga resenärer. Det finns några ställen som med lite fantasi kanske skulle kunna kallas för "backpacker hang-outs": Firuzeh (Tehran), "Vali's non-smoking homestay" (Mashad), Silkroad (Yazd) och Akbar's (Bam). Vali's i Mashad är ett riktigt kul ställe, tänk Fawlty Towers möter galen iransk matthandlare.
Mat är fortfarande mycket billigt i Iran. Snabbmat som hamburgare, pizza-slice, hotdogs, shawarma, falafel etc kan man käka för ungefar 10kr inklusive en dricka. Standardrätten chelokebab (kebab med ris) kostar ungefär 20kr med dricka och yoghurt. Det finns inte speciellt mycket "restaurangkultur" i Iran (kanske i Tehran?), ofta står valet mellan snabbmat eller chelokebab. Ta vara på erbjudanden om att käka hemma hos folk, mycket trevligare (och godare) än någon restaurangmat.
Inträde till museum och andra turistatraktioner är billigt, max 10-20kr. Iranier och utlänningar betalar lika mycket i inträde numera.
Det är mer komplicerat att resa i Iran än i t ex Indien, storsta problemet är att inte kunna persiska eller läsa vad som står på skyltar etc. Vägskyltar är oftast persiska/engelska även i mindre städer. Engelska pratas inte av speciellt många, men oftas letas det rätt på någon "tolk" om man kör fast.
Iran är ett mycket givande land att resa i. Det finns massvis med intressanta historiska platser att besöka. Prisnivån är hyffsat låg. Många tror att det skulle vara farligt att resa i Iran. Det absolut farligaste i Iran är den intensiva trafiken.
EDIT 23 juli 2009: Det händer mycket i Iran just nu. En del av det jag skrivit gäller kanske inte längre och ska kanske tas med en stor näve salt. Om visum; de iranska ambasaderna utfärdar (just nu) fortfarande turistvisum. Gränserna till Turkiet, Armenien och Turkmenistan är fortfarande öppna. Pakistan har stängt gränsen Taftan/Mirjahve.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)