Pakistan

Jag skulle egentligen ha skrivit detta inlägg för länge sedan, men den politiska situationen i Pakistan har sedan jag lämnat landet gått från att vara försiktigt optimistisk (jag åkte vidare till Indien några veckor efter att Baitullah Mehsud dödats) till att bli usel, för att sedan bli förvirrad och ännu uslare och nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro om landet. Efter att i flera år ha försökt följa den deprimerande, och ofta helt bisarra, utvecklingen i Pakistan så kan jag bara konstatera att landet och dess medborgare står inför enorma utmaningar. Eftersom jag verkligen älskar att resa i Pakistan, så kommer jag att skriva två inlägg om Pakistan, ett med dom "goda nyheterna" och ett med dom "dåliga nyheterna".

Visum i Tashkent

Informationen om visum i Tashkent-kapitlet i Lonelyplanets centralasienguide stämmer ganska bra. Men det finns en del saker som kanske behöver nämnas.

Kirgizstans ambassad har tydligen bytt personal och ersatt den gamla med några riktiga surpuppor. Priset för 30 dagars turistvisum har ökat till $70 (sju dagars handläggning) eller $110 (två dagars express). Adressen är den samma. Hamid Olimjon är den närmaste tunnelbanestationen. Man måste betala till ett konto i National Bank Of Uzbekistan, kontoret ligger precis vid Hamid Olimjon-stationen. Man behöver ett passfoto och en kopia på pass och Uzbekistan visumet. Kom i god tid för att hamna långt fram i kön.

Pakistans ambassad har gjort tvärt emot sina kollegor, personalen har tydligen gått på charmkurs. Numera är öppettiderna "come whenever you like". Man får fylla i sin ansökan i ett rum med aircondition (skönt!) och man blir bjuden på te eller kaffe! Man måste gå på (en lättsam) intervju hos den nyfikne konsulen (inga kuggfrågor). 30 dagars turistvisum kostar bara $30 och det är en dags handläggningstid. Man behöver fyra passfoton (med blå bakgrund, inga undantag) och fyra kopior på infosidan i passet. Det går inte längre trådbuss till ambassaden, taxi kostar 2000 sum från Chorsu bazar eller så tar det 45 minuter att promenera dit (från Chorsu).

En början

I oktober 2005 åkte jag landvägen Amritsar till Landskrona, nu är det dags att göra resan i omvänd ordning. Då åkte jag genom Pakistan, Iran, Turkiet och Östeuropa. Denna gång tänker jag åka genom Östeuropa, Turkiet, Iran, Turkmenistan, Uzbekistan, Kirgizistan, Kina (Xinjiang) och Pakistan.

Denna blog kommer mest att vara till för att spara information och tips om landvägen till Indien via Centralasien och kommer kanske inte att innehålla mängder med "målande reseskildringar".

Detta är den planenerade rutten:

Snabbt med tåg genom Östeuropa. Kring mitten av mars hoppas jag vara i Istanbul en vecka för att reda ut mina visum till Turkmenistan och Uzbekistan. Om det inte är för kallt så vill jag åka runt någon vecka i östra Turkiet. I början av april över gränsen till Iran, ungefär en månad i norra delen av landet. Kort transit genom Turkmenistan och cirka en månad i Uzbekistan. Juni månad i Kirgizistan, med eventuellt någon trekk. Efter ett stopp i Kashgar (i Kina) hoppas jag kunna åka Karakoram Highway genom norra Pakistan och via Lahore ta mig över gränsen till Amritsar i Indien innan Ramadan börjar (cirka 20 augusti). Sen börjar en annan resa i sex månader.