Uzbekistan - en sammanfattning

Uzbekistan har varit ett land jag länge velat besöka. Enda sedan jag läste Peter Hopkirks The Great Game och Robert Byrons Road To Oxiana har centralasiens gamla städer längs sidenvägen haft stor dragningskraft på mig.
Under arton dagar besökte jag Khiva, Ayaz Qala, Bukhara, Samarkand, Shakrisabz, Tashkent, Kokand och Andijon. Alla dom historiska monumenten och byggnaderna var imponerande att se, och det var en upplevelse att åka över Amu-Darya (Oxus), något som Robert Byran aldrig lyckades med. Det är trist att man numera gjort om så gott som samtliga moskeer och koranskolor till lite väl sterila (och lite väl restaurerade) museum eller souvernirbutiker, detta i ett land med en hel del troende.
I övrigt är Uzbekistan ganska lätt att resa i. Reser gör man med buss, tåg, delad taxi eller marshrutka (minibuss), kanske en 2-5kr milen beroende på val av fordon. Det är bra att kunna lite ryska eller turkiska (för räkneord), utanför turistnäringen talar inte många engelska. Alla hotel/homestays etc som tar emot utlänningar är granskade av staten och måste hålla en viss standard. Detta betyder att för $10-20 så får man ett rent och fint "ensuite" rum, ofta med aircondition och alltid med frukost. Juni är en jobbig tid (mycket varmt) att resa i Uzbekistan. Visa-kort fungerar dåligt, Master/Maestro är något bättre. Polisen/Militsiya etc har dåligt rykte, men jag blev aldrig trakasserad. Maten är fet, oljig och köttbaserad, men var inte så illa som jag hade förväntat mig, Laghman (nudelsoppa) och Manti (som momos) var riktigt gott. För $2-3 får man lunch/middag med en öl eller två. Det finns massvis med frukt, bl a världens bästa meloner. Vodka och öl är billigt och supande är något av en konstform.

Visum och LOI

Den rutt jag valt innehåller ett antal länder där det behövs visum. Det första visum jag behöver är ett till Iran. Jag skrev ut en ansökan från Irans ambassads hemsida, betalade 570 kronor, bifogade två passfoton (hemmagjorda fungerade). Ansökan skickade jag in med rekommenderad post. Tre veckor senare hade jag mitt pass med ett 30 dagars single-entry visum tillbaka. Det fungerade mycket smidigt och instruktionerna är enkla att följa på hemsidan.

Uzbekistan och Turkmenistan har inga ambassader i Sverige, jag tänker ansöka om dessa visum i Istanbul. För att kunna ansöka om ett Uzbekiskt visum behöver man en inbjudan (Letter Of Invitation, LOI) från en resebyrå i landet. Jag använde Stantours, som verkar vara rekommenderade av många. Jag mejlade scannade bilder av mitt pass och ett anställningsbevis från min arbetsgivare, betalade $30 och fick min inbjudan som en fil i ett mejl tre veckor senare. Stantours gav ett mycket seriöst intryck och svarde gärna på frågor. För Turkmenistanskt transit-visum behövs ingen inbjudan. Jag återkommer med fler detaljer när jag är i Istanbul.