Konya-Gaziantep

Jag hade många trevliga minnen från mitt tidigare besök i Konya för fem år sedan. Och visst var det trevligt denna gång också, trots att det regnade nästan konstant i tre dagar. Mevlana Jelaluddin Rumis mausoleum är det stora dragplåstret i Konya och det var intressant att återse denna plats, inte minst sedan Rumis tankar fått så stor uppmärksammhet i väst under de senaste åren. Kanske har platsen numera blivit lika mycket ett turistmål som en plats för bön, men så är det ju på det flesta pilgrimsorter världen över, kommers och "turism" går inte att skilja från målet med pilgrimsfärden, och så har det säkert varit i alla tider.

Tog nattbussen till "martyrstaden" Gaziantep. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men blev överrraskad av en, iallafall på ytan, mycket liberal och välmående storstad. Det mesta av det stora fortet mitt i stan var avspärrat pga rasrisk, men det var möjligt att gå in i en del av byggnaden där det finns en sannslöst patriotisk utställning om Anteps viktiga plats i den turkiska republikens historia. Gjorde också ett besök på Anteps berömda museum med dess fantastiska mosaiker från Zeugma-Belkis. Hade blivit rekommenderad att göra en dagstur till orten Kilis vid gränsen till Syrien. Gubben som körde minibussen mellan Antep och Kilis frågade mig om jag var på väg till Aleppo. Nä då, svarade jag, ska bara till Kilis för lite sight-seeing, har hört att det ska vara en trevlig stad. Gubben svarade med ett gappflabb och tittade på mig som om jag var tokig. Och visst, gubben hade rätt, Kilis var en ganska ointressant by utan några direkta sevärdheter, men om man är på väg till Aleppo kan det vara värt ett kort stopp. Själv återvände jag till Antep efter några timmar. På kvällen gick jag till området runt fotbollstadion som förvandlats till ett himmelrike för kebabälskare med begränsad budget, ett måste för alla köttätare.