Jag fick bråttom till Pakistan. Jag lämnade Uzbekistan via Andijon och tog mig till Osh i Kirgizstan. Gränsövergången var enkel, inga konstigheter. Osh var en otroligt oinspirerande stad. Osh Guesthouse, stans "backpacker hangout" , har världsrekordet i minsta toalett och mest personer i en trerummare. Chartrade en jeep från Osh till Ishkestam (gränsen mot Kina), $100 för hela jeepen, resan tar en och en halv dag, vägen är tidvis extremt dålig, men det kompenseras av fantastiskt vackra vyer.
Gränsen mellan Kirgizstan och Kina var också problemfri. Mindre hälsokontroll och sen ut på andra sidan till växlings och taxi-skojarna. Det är en fin tur från gränsen till Kasghar (hel taxi $15). Man passerar många små byar byggda helt i lertegel. Tyvärr så var det snart slut med det pittoreska.
Jag blev mycket besviken på Kashgar, trots att jag visste att det nog inte skulle uppfylla mina förväntningar. Det finns tyvärr inte mycket att se av det "gamla Kashgar". Den lilla rest som finns kvar bulldozrar man eller förvandlar till sterila museum (ispirerade av Uzbekistan kanske?). Sedan dom senaste upploppen/upproren i Xinjiang har det skrivits mycket om regionen. Jag ska inte försöka mig på någon analys just nu.
Jag stannade så kort tid i Kina/Xinjiang att jag inte direkt fick någon uppfattning om priser osv. Boende i Kashgar tyckte jag var ganska billigt, 20kr för sovsal, 50kr för eget hyffsat rum. Mat var mycket billigt. Det finns internet, men det gick inte att blogga eller komma åt en del nyhetsidor.
Tog en buss (NATCO) från Kashgars internationella busstation till Tashkurgan (övernattning) och sedan vidare nästa dag till Sost i Pakistan.
Man blir utstämplad ur Kina i Tashkurgan och sedan är det ett par timmar av storslaget ingenmansland innan man man får sin inresestämpel i Sost. De flesta nationaliteter kan få "visa-on-arrival" vid gränsen, men det finns alltid en risk att Kina vägrar att stämpla ut en om man inte har pakistanskt visum.
Gränsen mellan Kirgizstan och Kina var också problemfri. Mindre hälsokontroll och sen ut på andra sidan till växlings och taxi-skojarna. Det är en fin tur från gränsen till Kasghar (hel taxi $15). Man passerar många små byar byggda helt i lertegel. Tyvärr så var det snart slut med det pittoreska.
Jag blev mycket besviken på Kashgar, trots att jag visste att det nog inte skulle uppfylla mina förväntningar. Det finns tyvärr inte mycket att se av det "gamla Kashgar". Den lilla rest som finns kvar bulldozrar man eller förvandlar till sterila museum (ispirerade av Uzbekistan kanske?). Sedan dom senaste upploppen/upproren i Xinjiang har det skrivits mycket om regionen. Jag ska inte försöka mig på någon analys just nu.
Jag stannade så kort tid i Kina/Xinjiang att jag inte direkt fick någon uppfattning om priser osv. Boende i Kashgar tyckte jag var ganska billigt, 20kr för sovsal, 50kr för eget hyffsat rum. Mat var mycket billigt. Det finns internet, men det gick inte att blogga eller komma åt en del nyhetsidor.
Tog en buss (NATCO) från Kashgars internationella busstation till Tashkurgan (övernattning) och sedan vidare nästa dag till Sost i Pakistan.
Man blir utstämplad ur Kina i Tashkurgan och sedan är det ett par timmar av storslaget ingenmansland innan man man får sin inresestämpel i Sost. De flesta nationaliteter kan få "visa-on-arrival" vid gränsen, men det finns alltid en risk att Kina vägrar att stämpla ut en om man inte har pakistanskt visum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar